Den tredje personen i artikelserien är en person som egentligen inte behöver någon närmre presentation.
– På den tiden var Skånecupen lite av hela Skånes turnering. Man vallfärdade från landskapets alla hörn för att få spela i Baltiska hallen över jul och nyår. Som liten pojk, kanske 10-12 år gammal, jobbade jag där för första gången och inledde min ”karriär” genom att hjälpa till i utvisningsbåsen. Självklart spelade jag även i Skånecupen både som grabb och senior men då såg jag även till att dubblera som funktionär.
Skånecupen fyller 50 år, hur kommer du att fira jubiléet?
– I år kommer jag att fira Skånecupen som åskådare och faktiskt även som tränare för LB07:s P14-lag där min ena son spelar. Vi får se vart det leder, förhoppningsvis får vi vara kvar i turneringen några dagar, säger Per och skrattar.
Du har själv en lång historia med turneringen, framförallt som spelare, vad kan du berätta om det?
– Jag spelade i alla ålderskategorier som pojkspelare. Sen fanns det något som kallades för ”Stjärnlaget” och där spelade jag när jag var äldre. På den tiden – runt 70-80-talet – hade man ingen seniorturnering i Skånecupen, istället hade man något som hette ”Stjärncupen” och i den spelade jag i som A-lagsspelare vid några tillfällen. Det var en cup som främst spelades på kvällstid och tanken med den var att den skulle förgylla Skånecupen med matcher av uppvisningskaraktär. Det handlade mer om show snarare än tävling och bestod av inbjudna spelare och före detta guldhjältar, så med andra ord var det kullerbyttor med bollen fastklämd mellan benen istället för glidtacklingar.
– Ofta kunde man få uppleva danska inslag i stjärncupen, ett år så var bland annat bröderna Laudrups pappa – Finn Laudrup – med och spelade. När man bjöd in spelare så letade man främst i närområdet. Det var svårt att bjuda in spelare med stjärnkvalitet från längre avstånd än så, det fanns inte pengar till det. Många gånger räckte det faktiskt med danskarna för att få till rätt status på turneringen, de var så pass mycket bättre på inomhusfotboll vid den tiden. De kunde det spelet mycket bättre än oss – bland annat hade de lärt sig att använda sargen på finurliga sätt – och därför blev det också väldigt kul att titta på för publiken. Om man ska generalisera så var danskarna de tekniska på den tiden medan svenskarna var fysiska och taktiskt drillade – men det är väl kanske något som suddats ut med tiden.
Vem hade hand om uttagningsprocessen till Stjärnlaget?
– Det var väl ingen direkt uttagningsprocess. Från Malmö FF deltog de som var hemma över jul och nyår, sen togs själva stjärnlaget av journalister tillsammans med tävlingsledningen. Då var det som sagt främst lokal anknytning på spelarna och det var väl snarare som så att man skrapade ihop ett lag av de som var tillgängliga mer än att man tog ut ett lag. Bland annat så kunde man ofta återse många av de ansikten som tidigare vunnit pris som turneringens bästa 16-åring. Sen fungerade Stjärncupen främst som en extra krydda på den stora turneringen – det vill säga ungdomsturneringen för 8-16-åringar – som var den egentliga attraktionen.
Du nämnde att ni spelade med sarg, hur såg spelet ut på den tiden?
– Dels spelade vi som sagt med sarg och dels spelade vi med överliggare – en regel som innebar att en spelare alltid var tvungen att ligga kvar på offensiv planhalva. En annan skillnad var att man lite som på hockeyvis kunde spela bakom målet och på så vis hitta nya spelvägar. Och sköt man bollen över sargen så blev du utvisad och fick tillbringa nästkommande minut i ett utvisningsbås. Det hade sin charm, spelet flöt på bra på det snabba golvet och gynnade tekniska spelare. Det var roligt att både spela och titta på och var standard över hela turneringen, så det var inte bara i stjärncupen man använde sig av den spelformen.
Nu kommer Skånecupen att fira sitt jubileum genom att byta spelform till futsal, hur ser du på det?
– Jag är väldigt nyfiken på det. Det enda jag vet om futsal har jag fått lära mig genom eurosport. Jag är spänd på att se hur spelet förändras jämfört med sargfotboll och five-a-side då man inte längre kan bygga upp spelet genom målvakten. Det skapar stora förändringar i hur man lägger upp det strategiska spelet och jag är nyfiken på att se vilka vägar det tar. Sen innebär det regelmässiga förändringar som till exempel den långa straffsparken som uppstår efter fem frisparkar och det ska bli väldigt intressant att se hur lagen kan utnyttja det. Det blir lite som en ny idrott och det ska bli väldigt spännande att se vart det tar vägen.
All information om Skånecupen finner du här: www.cumap.org/cup/skanecupen_14154590.htm.
Artikelserien om Skånecupen är gjord av Linus Lindborg-Persson som under hösten praktiserat hos Malmö FF.